Efter förra årets Göteborgsvarv blev jag så inspirerad att jag anmälde mig och sönerna så fort det bara gick. Jag började träna, gick ut hårt. För hårt. Ena knät ville inte vara med. Höll upp med träningen tills knät var ganska bra och jag kunde sätta igång igen. Men, knät ville ändå inte vara med. Det var bara att inse att det inte skulle gå. Istället satt jag hemma och knåpade ihop enkla skyltar till alla mina nära och kära som jag visste skulle springa, sönerna, brorsan och hans 3 pojkar, min kusin med son och min systerson. Promenerade i morse tillsammans med ene sonen, sonhustru och barnbarn ner till Frölundaborg där starten skulle vara. Vi parkerade oss strategiskt där löparna kom så att vi kunde heja allt vad vi orkade. Syster och hennes son anslöt och vi blev fler och fler. Vi fikade och njöt av den härliga stämningen.
När det närmade sig målgång förflyttade vi oss närmare målet. Vi fick ytterligare en chans att heja fram alla som nu hade avverkat 21 km i ett bra väder. Jag tycker att alla som kommer runt har gjort en bragd!
Även om det inte blev mig som andra stod och hejade på blev det en fantastiskt rolig dag tillsammans med både släkt och vänner:-)
 |
| "Värsta" supportern. |
 |
| "Iprenmannen" tog det lilla lugna |
 |
| Två nöjda bröder |
 |
| Avslutning på kvällen, cheesecake à la Sofia! |
Vad trevligt att så många i din familj sprang loppet och du var nog den BÄSTA hejaklacken.
SvaraRaderaMen förstår att du hellre skulle ha kunnat springa.
Kram Lissen
Du kan la ta ett Gällsta-varv framöver ist...
SvaraRadera